Antirasism i praktiken: mobba eller fika?

imagerunt bordDe flesta är nog överens om att vi måste sätta stopp för vågen av rasism som sköljer över Europa, men vad ska vi egentligen ta oss till? Låt oss ta ett steg tillbaka och fundera lite.

Först försökte vi frysa ut rasisterna. Det gick inte. Skyddade från medias strålkastarljus var det fritt fram att värva, växa och sprida rasistiska myter.

Sen försökte vi baktala dem, undergräva deras förtroende, uppmärksamma deras nazistiska rötter och lyfta upp deras smutsiga uttalanden till allmänhetens beskådan. Men det gick inte. Jimmy Åkesson var hal som en ål och skakade av sig alla skandaler och anklagelser. I takt med att den politiska sfären fokuserade på att undergräva förtroendet för SD istället för att lugnt och sakligt bemöta deras argument så växte stödet för partiet.

Till sist försökte vi konfrontera dem. ”Inga rasister på våra gator!” ljöd slagorden. Nu jävlar får det vara nog, rasisterna ska veta att vi inte accepterar dem! Fram med grytlock och tutor, överösta deras torgmöten, skrik på dem, peka finger, mobba ut dem, bort med dem från Facebook! Men det gick inte heller. Konflikten mellan ”vi” och ”dom” blåstes upp, rasisternas sammanhållning ökade och de kämpar nu på hårdare än någonsin tidigare.

Läget kan tyckas ganska hopplöst. Men förstår vi bara människans så kan vi också förstå  hur vi ska lösa problemet. Människan är ett socialt flockdjur. För att leva tillsammans utvecklar vi gemensamma gruppnormer. Stöter vi på avvikare känner vi oss hotade och försöker socialisera in avvikaren. Misslyckas socialiseringsprocessen försöker vi aktivt förändra den andre genom att konfrontera, frysa ut och mobba.

Jimmy Åkesson är ett mobboffer i den offentliga debatten. Titta ordentligt. Det syns på kroppsspråk, ansiktsuttryck, rörelsemönster osv. Han är en rädd liten pojke som ständigt attackeras. Men tyck inte synd om honom, det är nog bättre att fortsätta attackera än att inte göra någonting. Mobbar vi skiten ur alla rasister så kanske de sätter sig och gråter i något hörn, och då kanske vi åtminstone slipper en förintelse 2.0?

Att mobba ut rasisterna kanske kan fungera om vi är riktigt jävliga. Men det kan sluta i en katastrof. Det måste finnas någon bättre strategi. Kan vi inte istället försöka socialisera och inkludera de besvärliga rasisterna i samhället med effektivare, schysstare metoder?

Jag har ett förslag: tänk om ett stort, seriöst parti som socialdemokraterna skulle bjuda in till förhandling  och skriva ett kontrakt med exempelvis sverigedemokraterna: vi lovar att låta er vara ifred under kommande år och sluta kalla er ”rasister” om ni lovar att delta med X % av era medlemmar på våra regelbundna fikamöten! Vi betalar fikat, och ni är varmt välkomna att samtala förutsättningslöst med oss!

Sören Sundh (SD, Sigtuna) skulle nog åtminstone skriva under. Så snart något viktigt beslut fattas går han upp i talarstolen och säger: ”så jag har väl kanske också varit med på något hörn här”. Rasisterna vill också få vara med. Låt oss möta dem som personer, samtala och lugnt men systematisk invända mot alla dumheter.

Men att samtala lugnt kan vara svårt, man bli ju så jävla förbannad! Kom då ihåg att Fika är det hårdaste, effektivaste järnrör vi antirasister har till förfogande, med hjälp av det har vi potential att avlägsna varenda jävla rasist ur Sverige! :)

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>