Objektivitet är utbildningsväsendets värsta fiende!

 I den svenska skolan lever ett gammaldags ideal kvar där läraren ses som en neutral kunskapsförmedlare som ska mata elever med färdigpaketerad kunskap. Kunskapspaketen måste vara så objektiva och neutrala som möjligt så eleverna inte sväljer felaktig kunskap som kan komma att skada dem framöver.

Hela denna grundsyn är fundamentalt felaktig och bygger på okunskap om hur och varför en människa lär. Ingen lär utan motivation. Studiemotivation uppkommer när invanda idéer och föreställningar utmanas, problematiseras och sätts i nya perspektiv. Undervisning bör provocera och relatera till elevens frågeställningar och erfarenheter för att vara relevant, meningsfull och stimulera till inlärning.

Grunden för inlärning är att ett känslomässigt engagemang finns kring ett ämne. Elevers val av gymnasieprogram och universitetsprogram beror nästan uteslutande på tidigare engagerade lärare som framställt sitt ämne som relevant, viktigt och intressant. För att undervisning ska kunna beröra eleverna måste läraren tycka till mycket själv, både om och i ämnet.

Ett åsiktsmässigt neutralt förhållningssätt till det egna undervisningsämnet är ofta förödande. Det skapar en tråkig atmosfär där endast allmänt vedertagna fakta presenteras. Detta kommer med stor sannolikhet radera ut elevernas engagemang för ämnet för all framtid. Värst av allt är att eleverna invaggas i en falsk trygghet om att auktoriteter har rätt och går att lita på. Istället för att ifrågasätta och tänka själv lär man sig att lita på och lyda allting som kommer ovanifrån. Eleverna får då en skev bild av verkligheten och luras på lärarnas åsikter under en täckmantel av påstådd objektivitet.

Det viktigaste elever bör få med sig från skolan är ett kritiskt förhållningssätt till tillvaron och ett starkt engagemang för olika frågor och ämnesområden. Det kräver att utbildningsväsendet anpassar sig till verkligheten, förkastar objektivitetstanken och låter eleverna möta olika lärare med olika åsikter som uttrycks tydligt under lektionstimmarna. Först då kan skolan bli riktigt spännande och lärorik.

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Skolans struktur förmedlar konservativa värden!

Det är inte innehållet som förmedlar värden utan formen. Det spelar ingen roll hur mycket skolan pratar om demokrati, elevinflytande och kunskap om inte formen förmedlar demokratiska värden, skapar öppenhet samt förmedlar en positiv attityd till egna initiativ och lärande. Barn lär sig inte främst innehållet skolan försöker förmedla utan de budskap skolans miljö, arbetssätt och strukturer indirekt förmedlar.

Det elever lär sig av skolans form är kortfattat att följa tider och arbetsscheman någon annan bestämt, att sluta känna efter och lyssna på sitt inre, att pressa sig till att genomföra en mängd olika aktiviteter på beställning, att det finns ett rätt svar på alla frågor som någon annan bestämt, att kunskap är någonting som intas passivt på en lektion och spottas ut aktivt på ett prov, att auktoriteten alltid har ensamrätt på att göra värdeomdömen, att ingen rättssäkerhet finns (eleven kan aldrig överklaga), att lärarens tolkning är den enda rätta (du får tycka vad du vill, men bara inom vissa ramar, annars får du sämre betyg), att somliga personer är mer värda än andra, att bara vänster hjärnhalva och vissa specifika egenskaper staten bestämt är värdefulla och räknas.

Resultatet av detta är katastrofalt. Elever får dåligt självförtroende och mår allt sämre. Mer än en i varje klass skär sig själva, 10 % av våra barn och unga uppskattas ha någon psykisk störning, 7 % av alla flickor och 4 % av alla pojkar har försökt ta livet av sig. Det sorliga med alltihop är att alla som arbetar i skolsystemet i grunden vill väl. Det finns ingen lärare som aktivt vill förklara för eleverna att deras egna intressen och viljor är värdelösa och att deras värde ligger i deras prestationer. Men formen och systemet talar mycket tydligt och starkt till eleverna.

De tre mest gammaldags formerna inom skolan som fortfarande lever kvar är katederundervisning, prov och närvaroplikt.

Katederundervisning utgår från en felaktig kunskapssyn och innebär att läraren fungerar som en jultomte med säcken full med kunskap som elever tacksamt ska ta emot när läraren kastar ut säckens innehåll över klassrummet. Denna undervisningsform innebär att läraren tvingar på eleverna svar på frågor eleverna aldrig ställt själva, inskränker elevernas fria vilja och stjäl deras tid. Lyder inte eleverna kan läraren ge omedelbara samt långsiktiga repressalier genom att frysa ut elever ur en social gemenskap (utvisning, eller kvarsittning) eller förstöra elevernas framtid (sätta dåliga betyg).

Det andra är proven. Prov är något som sker i ett instängt klassrum, avskärmat från verkligheten, hjälpmedel och all övrig kommunikation. Prov testar faktamemoreringsförmågan under tidspress och tvingar alla elever, oavsett primär inlärningsstil, arbetstempo och intresse att anpassa sig till samma ämne och samma start- och sluttid.

Det tredje är skolplikten. Skolplikten är delvis ett uttryck för tanken på allas rätt till utbildning. Ingen skulle kunna hålla sina barn hemma i arbete på gården. Men den är också en rest från industrisamhället där skolans främsta uppgift var att lära elever lyda order och beta av uppgifter på löpande band. Det gällde att lära sig att omedelbart avsluta det man håller på med för att byta aktivitet och starta med nästa moment. Eleverna följer upphackade scheman, byter mellan 5-10 lektioner, ett antal olika arbetssätt under lektionerna samt byter lokaler varje dag. Allt för att lära sig att snabbt och effektivt byta arbetsmoment enligt kommando i en fabrik.

Vårt moderna kommunikationssamhälle har helt andra villkor och behöver inte likriktade allmänbildade elever som kan spotta ur sig information och arbete på beställning. Okreativa människor som lärt sig lyda order och följa strömmen är dåligt för Sverige. Skolan måste sluta producera och premiera faktamemoreringsmaskiner. Detta har de flesta enskilda lärare förstått och försöker därför efter bästa förmåga göra innehållet mer modernt. Men det hjälper inte långt när formen och systemet förmedlar rakt motsatta budskap.

Publicerat i Skolan | 1 kommentar

Allmänbildningens tid är över!

Allmänbildningstanken är en rest från dåtiden när internet saknades och böcker var dyra. Förr i tiden var information en eftertraktad bristvara socialdemokratin och folkrörelserna arbetade hårt för att ge till hela folket. På den gamla tiden var allmänbildning grunden för framgång, både för individen och samhället. Det gick dessutom att lära sig det mesta om nästan allting. I vårt moderna informations och kommunikationssamhälle har villkoren förundrats drastiskt. Informationen väller fram och håller likt en stor flodvåg på att dränka och passivisera allmänheten. Postmoderna relativistiska attityder blir attraktiva för att skapa en egen vattentät skyddad verklighet. I dagen värld saknar allmänbildningen någon funktion. Utveckling och framgång drivs numera av mycket inrutade specialister och fackmän. Dagens samhälle efterfrågar individer som kan väldigt mycket om, och är väldigt entusiastiska över små specialiserad områden.

Dagens svenska skola har överhuvudtaget inte hängt med på denna utveckling utan sysslar fortfarande under ytan med att likrikta och dela in människor i kategorier för att tillfredsställa 1800-talets arbetsmarknad. De flesta genin, uppfinnare och samhällsutvecklare har på grund av egenskaperna nyfikenhet och egna intressen starkt ogillat skolan, ofta fått dåliga betyg och arbetat sig fram i samhällets marginal. Skolan behöver allvarligt ses över och uppdateras för att omfokusera från allmänbildning till individuell fördjupning.

De ingrodda allmänbildningsivrarna invänder alltid med att ”luckor” i elevens allmänbildning kommer få katastrofala följder samt att eleverna inte är mogna att välja redan på lågstadiet. Ja, det kan nog ha stämt på 1800-talet men idag är det hur lätt som helst att lära sig det man vill när som helst. Om Björklund får hållas och fortsätter att stänga dörrar för elever så kan det hända att ett val på lågstadiet kan ge katastrofala följder för framtiden. Men om alla garanteras möjligheten att läsa in vad de vill när de vill finns det bara fördelar med att låta elever läsa det de tycker är mest spännande i nuet. Bättre att läsa in matten två år senare med stark motivation än att genomlida den under tvång och knappt lära sig någonting alls.

Vad behöver då elever lära sig för att klara sig bra i samhället? Svaret är: ett nyfiket kritiskt kreativt socialt förhållningssätt till tillvaron. Alla skolämnen borde endast betraktas som medel för detta. Det vanligaste felet i skolan är att man läser olika ämnen var försej och där fokuserar på att lära sig viss information utantill eller färdigheter som att räkna eller skriva. Det är fruktansvärt meningslöst och kreativitetsdödande. Vill man få höra den spännande berättelsens slut kan det motivera en elev till att börja lära sig läsa. Vill man lösa det kluriga problemet kan man motivera elev till att lära sig matte. Vill man brevväxla med någon kan det motivera en elev att lära sig skriva. Först ska man väcka lust, glädje nyfikenhet och motivation genom att bygga vidare på elevernas naturliga nyfikenhet, frågor och lust att lära. Sedan kan läsandet, skrivandet och räknandet bli ett roligt medel för att uppnå dessa mål.

Skolan fungerar idag som en jättelik homogeniseringsmaskin som likriktar alla elever, kör över deras egen nyfikenhet och deras egna intressen med en färdig plan på vad eleverna ska göra och lära sig. De klumpar som inte blivit homogeniserade och anpassat sig till mängden filtreras bort med hjälp av prov och betyg. Detta är varken etiskt, ekonomiskt effektivt eller smart ur någon som helst synvinkel. Vill vi skapa ett möjligheternas Sverige där varje barn får chansen att realisera sina framtidsdrömmar måste vi ge upp skolan där alla kan lite om allting och våga gå steget till en mångfaldsskola där många kan mycket om helt olika saker. Framtiden tillhör dem som har intressen och vill någonting, inte det passiviserade likriktade politiskt korrekta mvg-barnet.

Publicerat i Skolan | 2 kommentarer

Skolans kunskapssyn är felaktig!

Den svenska skolan utgår från en problematisk föråldrad kunskapssyn. De försök till modernisering partierna gav sig på under 90-talet resulterade bara i nya haltande läroplaner och vackert formulerade styrdokument som knappt förändra verksamheten. Bristen på djupare analyser, pedagogisk forskning och kunskap om klassrummets vardag är enorm. Just nu ger sig en aggressiv general Björklund på den svenska skolan och klipper banden i rasande takt till allt vad forskning och verklighet heter. Vi har en skolminister som dumförklarar drygt hundra pedagogiska professorer och förklarat att svensk pedagogisk forskning inte ”håller måttet”. Varför har tidigare regeringar misslyckats och varför är Björklunds politik en katastrof? Svaret är: ingen har förstått det här med kunskap.

Elever lär genom att vara nyfikna och ställa relevanta frågor. Att lära handlar om att navigera genom det jättelika informationsflödet genom vassa kritiska frågeställningar. Hur vi lär beror på hjärnans arbetssätt. Vårt minne bygger på associationsnätverk. Vi kopplar nya minnen till tidigare minnen. Minnesstrukturerna byggs upp av frågesystem med följdfrågor och svar som grenar ut sig. På grund av hjärnans struktur och arbetssätt lär vi oss bäst genom variation, inte repetition. När vi lär oss något ur många olika perspektiv, med många olika sinnen, kopplar hjärnans synopser till många olika relevanta närliggande hjärnstrukturer och sätter in det nya minnet i ett sammanhang. Desto fler frågor som ligger bakom desto fler kopplingar i hjärnan används för att förankra den nya kunskapen och desto fler vägar finns det för att komma åt ett visst minne. När vi repeterar är det endast en koppling som reflexmässigt förstärks. Om man inte lyckas köra in på rätt associationskedja så minns man inte. Värre är att dessa minnen blir oanvändbara och sällan gör någon nytta i vardagen då de saknar djupare förankring och sammanhang.

Inlärningsprocessen kan beskrivas som ett träd. Först några grundläggande frågor, stammen. Nya frågor grenar ut sig baserade på huvudgrenarna. Klättrar man tillräckligt högt kan det dock ta stopp; vi har nått ett löv, ett fakta. Men det lilla lövet har en stor stark frågestruktur som bär upp det. För att faktakunskapen (lövet) ska vara till någon som helst nytta krävs hela den underliggande frågestrukturen. Det är denna frågestruktur, själva grenarna, som definieras som kunskap. Kunskap är en frågestruktur, information är detaljer som kopplas på frågestrukturen och likt löv på träd utan större fara kan falla till marken när det blir höst.

Ovanstående har nästan ingen inom eller utanför skolväsendet förstått. Skolan täpper till barnens potentiella frågestrukturer med färdiga paketsvar. Istället för att låta trädet växa och grena ut sig klipper skolan i många fall av grenarna och skruvar fast permanenta stoppklossar där tusentals nya frågor skulle kunnat frodas. Barn får repetera fragmentarisk information som saknar underliggande frågestrukturer, mening, sammanhang och förankring i deras egen nyfikenhet. Denna inrepeterade information placeras i hjärnan som vilsna pusselbitar i en jättelik pusselram utan någon koppling till övriga pusselbitar eller ramen. När en stark underliggande frågestruktur aldrig byggs upp hämmas självständigt kritiskt tänkande, kreativitet och förmågan att använda kunskap till något konstruktivt

Vi kan inte vänta på att regeringen reformerar skolsystemet. För att förbättra skolorna i landets kommuner måste vi på ett lokalt plan utveckla strategier för att hantera hela det svenska skolsystemets brister. Det är dags att analysera de verkliga problemen och göra något åt dem själva. Hjälp till och var med i en djupare diskussion om hur vi ska förbättra skolan!

Publicerat i Skolan | 2 kommentarer

Mitt 1:a maj tal (kortfattad omvärldsanalys)

Demonstranter, partivänner, SSU:are!

Vi har samlats för att fira 1:a maj tillsammans.

Idag ska vi fira den välfärdsstat vi byggt, vår framgångsrika Sigtuna kommun och den starka demokratiska folkrörelse vi alla är en del av.

Men vi har också samlats för att demonstrera och protestera mot problem, orättvisor och utanförskap som fortfarande, i tvåtusentalets Sverige, drabbar människor dagligen.

***

1:a majfirare! Vi har ibland svårt att förstå hur bra vi har det!

Vi har bostäder, tv-apparater, mobiltelefoner, bärbara datorer och avancerad sjukvård som kan bota de hemskaste åkommor.

Den blinde kan få nya ögonproteser, den döve kan få hörseln tillbaka och den lame avancerade elektriska rullstolar .

Morfars mormor och farmors farfar skulle aldrig kunnat drömma om ett så fantastiskt högteknologiskt samhälle som dagens.

Det mest osannolika av alltihop är att utvecklingen just nu accelererar.

***

Men stop ett tag!

Är verkligen allting frid och fröjd?

När jag åker pendeltåg till skolan på morgonen och hem igen på eftermiddagen möts jag av människor som är trötta, stressade ledsna uttråkade och stirrar rakt fram med tom blick.

Människor springer som hamstrar, allt vad de har, i det stora hjulet i en befängd jakt på pengar, framgång och evig ungdom.

Precis som hamstrar anstränger de sig förgäves. De kommer ingen vart, hjulet snurrar men själva står de still.

Vad är ekonomiska resultat, teknik, tillväxt och välfärd bra för om det inte gör människor lyckligare?

***

Demonstranter!

I egenskap av representant för SSU tänker jag särskilt prata om ungas situation.

Dagens generation barn och unga mår inte bra!

I burma och Kongo springer barnen runt och leker på gatorna, fyllda av sprudlande glädje, nyfikenhet och energi bland sopor, kolera och smuts.

I Sverige sitter barnen och glor. Glor på tv, datorn, mobilen, eller på andra som ser ut att ha något bättre för sig.

* 25 % av alla barn och unga i Sverige har huvudvärk varje dag!
* Hälften av alla flickor i åk 9 äter aldrig lunch!
* Mer än en i varje klass skär sig själva!
* 10 % av våra barn och unga uppskattas ha någon psykisk störning!
* Det mest skrämmande av allt är självmorden. Toppen på isberget.
4 människor tar livet av sig varje dag i detta land!
* 7 % av alla flickor och 4 % av alla pojkar har försökt ta livet av sig! Det är mer än en i varje klass!

Jag blir mörkrädd av att höra den här statistiken.

Hur många kan det vara som mår dåligt som inte ingår i den här statistiken? Det vågar jag knappt tänka på!

Partivänner!

Varför mår inte människor bra trots allt materiellt välstånd? Vad ska vi göra åt situationen?

Svaret är: dagens samhälle är en ytterst onaturlig miljö för våra jägare-samlare kroppar.

Vill vi att människor ska känna sig fria och lyckliga måste vi skapa en mer naturlig miljö och ett socialt meningsfullt sammanhang.

Vi måste ge alla människor trygghet, livskvalitet, ett meningsfullt jobb och en meningsfull fritid.

Jag vill särskilt uppmärksamma 3 frågor. Det är skola, fritiden och arbetsmarknaden.

***

Det finns 3 allvarliga problem i dagens skola: elevers psykiska välbefinnande, skolans innehåll och skolans form.

Elever i svenska skolor har högre halt stresshormoner än barn som lever under krigsförhållanden!

Stress, mobbing, betygshets, konkurrens, läxor, stora klasser uppgivna lärare och osammanhängande scheman leder till att skolan i många fall gör mer skada än nytta.

Det finns inget viktigare att få med sig än en trygg stabil start i livet.

Eleverna behöver känna sig sedda, omtyckta, trygga och värdefulla för att kunna utvecklas och koncentrera sig på något annat än bästa sättet att ta livet av sig. Innan det sociala fungerar kan Björklunds kunskapsskola dra åt helvete.

***

Det andra problemet är skolans innehåll.

Lektionerna är i många fall helt irrelevant för eleverna.

Skolans innehåll bygger på en föråldrar idé om allmänbildning där alla ska kunna lite om allting.

Vårt samhälle behöver oliktänkande unika människor som kan mycket om sådant som berör dem.

Att fortsätta tvinga elever att lära sig sådant de inte är ett dugg intresserade av är katastrofalt för elevens självbild och studiemotivation.

***

Det tredje är skolans form.

Det man lär sig av skolans form är att följa tider och arbetsscheman någon annan bestämt,

att pressa sig genomföra aktiviteter på beställning,

att det finns ett rätt svar på alla frågor som någon annan bestämt,

att kunskap är någonting som intas passivt på en lektion och spottas ut aktivt på ett prov,

att lärarens tolkning är den enda rätta

att bara vänster hjärnhalva och vissa specifika egenskaper skolan bestämt är värdefulla och räknas.

att du får ditt värde genom dina prestationer, inte genom att du finns,

att somliga personer är mer värda än andra,

Partivänner! Socialdemokratin behöver ta en allvarlig funderare på skolans sociala miljö, form och innehåll.

Vi i SSU Sigtuna har under året arbetat fram två skolpolitiska program för att på allvar ta tag i dessa frågor.

Demonstranter! Ansvaret för barn och unga slutar inte vid skolans dörrar.

Vi måste ta ett helhetsansvar för barn och unga!

Vuxenvärlden får inte abdikera i en absurd jakt på pengar, framgång och evig ungdom.

Vuxenvärlden måste växa upp, lämna sin egen bubbla och börja närvara i de ungas liv.

Det är få saker som är så viktigt som att ha en vuxen att prata med, en förebild man kan lita på.

Vi måste se till att det finns meningsfulla fritidsaktiviteter, mötesplatser och projekt att delta i.

Vi måste satsa på kulturen, på idrotten, på föreningslivet och på musiken.

Vi måste satsa på meningsfulla liv framför bättre ekonomiska resultat. Kvalitet framför kvantitet.

***

Den sista frågan jag tänkte tala om är jobben. Där finns inte mycket att säga.

En fjärdedel av de unga saknar jobb! Det är förjävligt.

Vi måste kunna erbjuda alla en meningsfull sysselsättning.

Ingen ska behöva tvingas jobba som telefonförsäljare eller andra skitjobb mot sin vilja.

Några få % av befolkningen i Sverige framställer mat, fixar bostäder och grundläggande sjukvård.

Resten skulle kunna ägna sig åt precis vad som helst. Det är bara tanken som sätter gränser.

***

Vänner! Har vi bara visioner och idéer kan möjligheternas Sverige bli en verklighet för alla! Då finns inga gränser för hur långt vi kan gå.

Tillsammans kan vi utrota välfärdssjukdomarna, tristessen, depressionen, stressen, klyftorna och orättvisor.

Tillsammans kan vi ge barn och unga en meningsfull skola och fritid

Tillsammans kan vi ingjuta hopp och framtidstro hos den unga generationen.

Socialdemokrater, fackföreningsrörelsen och SSU!

Låt oss fortsätta se dagens problem och utmaningar, våga ta diskussionen och ta vår del av ansvaret!

Tack!

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar

Mänsklighetens framtid

Mänskligheten har under sin långa utvecklingshistoria formats av samma evolutionära principer som andra djurarter. I alla ekologiska system uppkommer naturligt en jämvikt där olika djurarter och växter anpassar sig till varandra. Ett ekologiskt system har en mängd självreglerande mekanismer för att hantera tillfälliga rubbningar av jämvikten och förhindra allvarligare störningar. Blir en population större än systemets bärkraft blir populationen i många fall aggressiv, självdestruktiv och får sjukdomar. Miljön reagerar även hämmande på populationen; när födan överutnyttjas och tar slut svälter delar av populationen ihjäl eller slår ihjäl varandra i kampen om födan. En population växer i allmänhet tills den nått det ekologiska systemets bärkraft och pendlar sedan lite upp och ned kring ett medelvärde.

Hos mänskligheten har dessa evolutionära principer satt mer avancerade spår och avtryck i vårt undermedvetna, i vårt känsloliv och vårt psykiska fungerande. Vi har utvecklat en biologisk grund för att mystificera och smått avguda naturen, finna skönhet och glädje i att vistas i den samt vårda den varsamt. Hos alla mer naturliga folk över hela värden som lever kvar på mer ursprungliga vis kan man se hur denna biologiska grund format deras annars vitt skilda kulturella traditioner och religioner. Naturfolk har djupt rotade föreställningar om vikten av att leva i harmoni med naturen, om att naturen är besjälad och om att det kommer att gå illa den dagen vi börjar missbruka naturen.

Mänsklighetens jämviktsläge med naturen rubbades för ca 15 000 år sedan. Då kom klimatförändringar som tvingade människan att överge sin ursprungliga livsförig och börja konkurrera om den minskad mängden föda. Jordbrukssamhällen började utvecklas vilket gjorde att fler kunde livnäras på en begränsad yta. Bofasthet medförde ökat barnafödande och befolkningstillväxt. Den mänskliga populationen blev mer trångbodd samt skiktad i klasser och hierarkier. Det nya kriget om resurser och den nya möjligheten att skaffa egendom premierade ett girigare mer egoistiskt beteende hos mänskligheten. I gamla myter hos många naturfolk finns denna händelse bevarad som olika teman på ”syndafallet”; mänskligheten överger sin ursprungliga livsföring och börjar bli rationell och egoistisk. Vi moderna västerlänningar kan betraktas som psykiskt sjuka individer som undertryckt stora delar av vårt känsloliv och spontana intuitiva funktioner genom att växa upp och leva i en miljö vi inte är gjorda för att leva i. Våra biologiska anlag för att utveckla intuitiv kunskap om naturen och en vilja att vistas i och värna om naturen har aldrig fått möjlighet att utvecklas hos oss då vår artificiella miljö undertryckt sådana drag och premierat mer hänsynslösa psykopatiska drag.

Denna kunskap om människan natur är både ett problem och en möjlighet. Ett problem för att objektiva övergripande principer om naturens värde i nuläget inte går att känslomässigt förankra hos västerlandets sjuka befolkning. Det kan medföra att de delar av det ekologiska systemets självregleringsmekanismer som är inbyggda i människans natur aldrig sätter igång så att systemets tvingas framåt onaturligt långt tills övriga faktorer sätter ett definitivt stopp och en stor självreglerande krach inträffar där större delen av mänskligheten dör.

Kunskapen är en möjlighet för att biologiska predispositioner för denna typ av allmängiltiga objektiva värden finns och åtminstone rent teoretiskt skulle kunna stimuleras fram hos den moderna människan igen. Görs detta i tid kanske övergången till en stabil livsförig i jämvikt med naturen kan bli lugnare och mindre krach-artad.

Publicerat i Filosofi | Lämna en kommentar

Riktiga jobb ska vara meningsfulla!

En av fyra unga är arbetslösa. Sverige är ett av de länder i Europa med högst ungdomsarbetslöshet. Det är oacceptabelt. Men vad ska vi göra åt det? Hur ska vi lösa den övergripande arbetslösheten i Sverige på ett långsiktigt hållbart sätt?

Den nyliberala lösningen på arbetslöshet är sänkta skatter, ökad rörlighet, otrygghet på arbetsmarknaden, nedskärningar på A-kassan samt försvagade fackföreningar och kollektivavtal. De statliga ingreppen och fackföreningarna håller uppe lönerna och orsakar arbetslöshet. Sänkt skatt gör att företagen får mer pengar över och kan anställa fler. Avskaffad anställningstrygghet gör det lättare att lägga ner företag, omstrukturera och skapa något nytt. Gamla jobb och företag ska läggas ner, folk ska avskedas och kasta sig in i ständigt nya branscher. Så skapas maximal tillväxt och ständigt nya jobb.

Problemet med denna lösning är tryggheten och jämlikheten, två socialdemokratiska värden som stryker med på kuppen. När bidrag och A-kassa sänks tvingas folk ut på låglönemarknaden och desperat ta vilket jobb som helst. Kvaliteten och lönen på de jobb som skapas är oftast usla. När skatterna sänks och arbetskraften inte organiserar sig och ställer några krav tar företagen oftast ut överskottet i vinst istället för att anställa fler. Är detta verkligen ett pris vi vill betala för en gnutta mer tillväxt?

I Sverige betalar alla skatt och ger en del av sitt arbete för att garantera alla människor en trygg stabil grund i samhället. Men välfärden kritiseras och håller på att luckras upp av den borgerliga alliansen. Man säger att vi inte har råd och att vi måste arbeta mer. Detta stämmer inte. I dagens rika Sverige räcker det med att alla arbetar någon timme per dag för att vi ska klara av mat, husrum och sjukvård. Jobbfrågan handlar egentligen om vad vi ska göra med all fritid vi har. Vi har råd att ligga på soffan större delen av veckan om vi vill. Men människor vill hellre göra saker om dagarna, meningsfulla roliga saker. Att samtala med någon, att klippa gräsmattan eller att leka är mänskliga aktiviteter som är betydligt mer meningsfulla än att sälja kalsonger via telefon. Ordnar inte den fria marknaden meningsfulla sysselsättningar bör kommun, landsting och stat ordnar det.

Man säger även att tillväxten hämmas av trygghetssystemen. Men trygghet och jämlikhet är en förutsättning för tillväxt. Många stora uppfinnare och kreativa genin genom historien har tvingats arbeta och slita med bottenjobb och ta lån av släktingar och vänner för attöverleva. Tänk vad mycket mer de skulle kunna åstadkommit om de levt i en trygg välfärdsstat! Tänk vad alla människor i Sverige kan åstadkomma om samhället ger dem möjlighet att satsa på sina drömmar!

Om vi ger alla trygghet och förutsättningar att lyckas kan vi skapa en generation starka självsäkra ungdomar som utvecklar sina talanger fullt ut. Detta om något kan generera rekordtillväxt! Men tillväxt är aldrig målet. Målet för arbetsmarknadspolitiken ska vara att ge förutsättningar för människor att leva ett gott liv och utveckla sin inneboende potential. Målet är att varje människa ska kunna vakna varje morgon och tänka: vilken underbar dag jag har att se fram emot! Först då är vi nöjda.

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar

Äganderätten kan inte lösa miljöproblemen!

En vanlig utbredd nyliberal myt är att en stärkt äganderätt skulle kunna lösa miljöproblemen. Resonemanget lyder: ingen vill se sin egendom förstörd. Stärker man ägarens rättigheter och kontroll över sin egendom kommer ägaren se till att ingen annan förstör egendomen. Vid en första anblick kan man tro att detta resonemang skulle kunna fungera. Det finns dock 3 allvarliga problem med resonemanget. (1) Människor är inte så långsiktiga och rationella. (2) Resonemanget fungerar inte i teorin p.g.a det kända ”fångarnas dilemma”. (3) Det finns en mängd praktiska hinder som gör att förslaget inte fungerar i praktiken.

(1) Vi är inte evolutionärt anpassade till att hantera problem som rör ett så stort antal människor och så enorma tidsperioder. En vanlig människa kalkylerar inte på sitt eget och sina barnbarns barnbarns långsiktiga välbefinnande. Visserligen har alla ett grundläggande intresse av mänsklighetens överlevnad, men denna typ av långsiktighet får oftast duka under för mer vardagsnära kortsiktigt tänkande. Det är mycket troligare att ägaren skiter i eller inte förstår att egendomen sakta blir förstörd än att ägaren handlar långsiktigt rationellt och försöker förhindra negativa konsekvenser som kan uppkomma på lång sikt.

(2) Även om vi tänkte långsiktigt rationellt så skulle ändå ingen handla miljövänligt. Fångarnas dilemma är ett mycket känt spelteoretiskt exempel som kortfattat kan beskrivas på följande sätt: målet för en rationell individ är att maximera sitt eget välbefinnande (där inkluderas egendom, vänner släktingar, barn osv.). Vi har ett val som står mellan att antingen källsortera, ändra köpvanor, stämma utsläpparna och bry sig om miljön eller också fortsätta leva som vanligt. Det är alltid bekvämare och genererar ett större välbefinnande att fortsätta som vanligt, men om tillräckligt många forsätter som vanligt så uppkommer stora minskningar av allas välbefinnande. Eftersom det inte finns någon anledning att ligga i och vara miljövänlig om ingen annan gör det (då drabbas man ju dubbelt, man får både ta konsekvenserna att ingen annan bryr sig om miljön samt göra meningslösa uppoffringar själv) så är det mest rationella att fortsätta som vanligt. Handlar alla rationellt blir det sämre för alla än om alla uppoffrar sig och bryr sig om miljön.

(3) Det är en praktisk omöjlighet att äga allt som skulle behöva ägas för att den nyliberala strategin ska fungera. Hav, vatten, sjöar, luft, öknar och stora öde markområden som ingen har någon nytta av kommer ingen äga och skydda. Många av dessa områden är omöjliga att avgränsa. Luft och vatten cirkulerar över allas egendomar. Den nyliberala lösningen innebär att alla markägare måste spåra upp hundratusentals olika kemikalier från hundratusentals olika företag och stämma dem ett och ett för att de släppt ut något gram miljögift som råkat blåsa till markägarens tomt. Detta är en praktisk omöjlighet. Dessutom är vår värld uppstyckad i markbitar som ägs av rika företagsledare. Dessa företagsledare bor sällan själva på de jättelika markområden de äger. Chefen för Coca-Cola drabbas inte av att deras fabriker sänker vattennivån så att fattiga människors brunna torkar ut. Företagsledarna mår inte dåligt av att bleka kläder med giftiga klorföreningar som arbetarna blir sjuka av eller av att dumpa tungmetaller och avfall på sina ägor.

Avslutningsvis, äganderätten skyddar ofta miljöförstörande verksamhet; en stärkt sådan kan på inget sätt förbättra vår miljö. För att lösa dagens miljöproblem krävs att vi utvecklar strategier för att komplettera för bristerna i vår moraliska karaktär. Även om människor inte har tillräcklig motivation för att av egen kraft handla miljövänlig så kan motivationen ökas genom belöningar och bestraffningar. Med smarta skatter, informationskampanjer och miljömärkningar kan man öka konsumenternas motivation att konsumera klokt. Lagstiftning är ett sätt att göra det rationellt, både på ett kortsiktigt och långsiktigt plan att handla rätt.

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar